Några svampar, en groda och sju tordyvlar...

Igår kväll åkte jag och Zeb ut i skogen för att plocka svamp och björnbär. 

Just som vi gick ur bilen visade sig solen lite i en glänta och jag plockade snabbt fram kameran och fotograferade Zeb bland ormbunkarna. Det lyste både grönt, gult och orange i motljuset från solen nu när en del växter börjat ge upp sommaren och det var så väldigt fint. 

Men solen gick snart i moln igen, så vi fick koncentrera oss på svampen istället.

Och vi hittade lite kantareller, några soppar, björnbär i mängder, en groda och inte mindre än sju tordyvlar. 

Och just som vi kom tillbaka till bilen igen så öppnade sig himlen för en ny regnskur.

 En lyckad måndagkväll i augusti.
Fint så.

Fjärilar!

Jag har alltid tyckt mycket om fina fjärilar och ända sedan jag började att fotografera har jag fotat dom. Egentligen handlar det inte allra mest om att just fota dom utan att hitta dom och att ha turen att få se en.

Under åren har jag hittat många av de vanligaste fjärilarna och fångat dom på bild. Det har dock funnits några fjärilar jag inte hittat och som jag ständigt spanat efter. Den kanske mest ouppnåliga fjärilen har varit den stora gula makaonfjärilen som tidigare alltid lyst med sin frånvaro... Tills för några veckor sedan då vi var på Aröds strand för att bada en kväll i juli. Vi satt vid strandkanten när det bara flaxade till intill oss och så satte sig en stor makaonfjäril precis intill oss! Den satt alldeles stilla en lång stund på marken och den ena "svallowtailen" hade gått av, men ändå, en stor makaonfjäril!!

Tidig morgon på Varaslätten!

Alla som fotograferat en soluppgång eller solnedgång vet att det är bråttom. Bråttom därför att det är bara några få sekunder man har på sig i varje del av upp eller nedgången, sedan är det tillfället förbi. Det kommer andra delar i upp eller nedgången men just det tillfället är förbi fort och kommer inte igen förrän nästa dag.

Imorse var jag uppe tidigt. Runt sex och när jag tittade ut såg jag att en alldeles fantastisk soluppgång var på gång så jag slet till mig kameran och sprang ut. Men när jag kom ut såg jag att soluppgången redan gått lite för långt, jag skulle ha varit några minuter tidigare.

Men så fick jag se att fukten fortfarande var kvar i havreagnarna och att det glittrade alldeles fantastiskt där i motljuset. Och jag bannade mig själv att jag haft så bråttom ut till solnedgången och inte satt på macrot när jag fick se den pyttelilla spindeln och dess nät....