Nytt år, nya möjligheter brukar det sägas.
2013 var ett bra år, det var året då jag startade företag och året då jag fick min lärarexamen.
Gott nog.
Ändå väntar jag mig mycket av 2014.
Jag hoppas få möjlighet, hinna, att tacka ja till fler fotojobb
och jag vill utvecklas mer vad gäller studioporträtt och ljussättning.
Och så hoppas jag också kunna visa lite mera här på bloggen av vad jag faktiskt gjort och gör och hur fantastiskt många fina människor jag porträtterat det senaste året. Jag har ju inte lagt ut så mycket bilder som jag gjort innan under detta år. På grund av tidsbrist, helt enkelt, och jag har en hel massa bilder liggande som jag vill visa upp.
Det får jag arbeta på under våren.
Eftersom jag har haft så fullt upp med dels mitt nya arbete som deltidsförskollärare (arbetar 80 %) och dels mitt företag har det inte funnits tid till det fotograferande jag intresserat mig så mycket för innan. Det där spontana fotograferandet där tillfället och lusten har fått styra har fått stå tillbaka det senaste året.
Det vill jag hitta tillbaks till under 2014.
När man summerar ett år och ser framåt tenderar det ofta att handla om vad man ska göra bättre. Till nästa år. Men det är nog även viktigt att faktiskt tänka igenom vad man gjorde bra och ska ta med sig. Och kanske även dela med sig av till andra. En sådan bra sak som jag använt mig av, och vill tipsa om, är att skriva loggbok. Jag gör det både i förskollärarjobbet och i fotojobbet och har så gjort under flera år. Det blir inga långa berättelser men jag dokumenterar faktiskt vad som varit bra, förutsättningar, möjligheter till utveckling. När det gäller fotojobbet kan det handla om att bara skriva ner inställningar, upptäckter och små lärdomar att ta med sig. Funkar kanske inte för alla med just loggbok men för mig är det det ultimata sättet att utvecklas och komma vidare.
En sak till som jag gjort bra under 2013 är att jag verkligen lärt mig mer om tekniken. Innan har jag väldigt mycket varit en person som kört helt på känsla och fotograferat genom att som jag själv kallar det "sejfa up" (save up ;-) vilket betyder att man tar en himla massa kort med olika inställningar.
Såklart har jag inte bara gjort detta helt vilt utan med en hyfsad inställningskoll annars hade det ju inte hållit så långt men det har inte varit så precist som jag önskat. Och jag kände till slut att det handlade om en önskan av kontroll för min del.
Jag tror att man kommer nog till en slags återvändsgränd där man helt enkelt inte kommer vidare om man inte har den där kontrollen över sin utrustning.
För det är något jag är alldeles säker på, inom fotografi är det inte det viktigaste vilken utrustning du har. Jag tror inte på något sätt att utrustningen gör fotografen.
Det förenklar, ger fin färgåtergivning, mindre redigering krävs.
Men det ger inte känslan till bilderna, vilket är något man inte kan köpa för pengar eller läsa i manualer.
Hursomhelst, under 2013 har jag lärt mig tekniken så att den sällan är ett hinder för mig. Det går på automatik nu vilket gör att jag kan lägga nästan hela fokusen på kontakten och kreativiteten. Numera är det som om det sitter automatiskt i fingrarna, en härlig känsla faktiskt!
Igår gjorde jag och min mamma, som också fotograferar mycket, en liten inomhusstudio där vi fotade blommor (bild ovan som jag inte vet vem av oss som tagit då vi använde två kameror med olika linser och bara testade oss fram och bytte allteftersom ;-). Så skoj eftersom detta gjordes helt spontant och bara för att vi hade lust till det.
Kravlöst och opretentiöst som jag faktiskt tycker att fotograferande ska vara.
Mindre teknik och mer känsla, lust och spontanitet! Word 2014!
(Min systers lilla Violas små fötter).
